....en liten nattissla, som bor i en värld där alla är snälla mot varandra och där någon spänt upp ett mörkt valv över hennes huvud och hängt upp miljoner av små glimrande prickar, för att glädja henne.
Nattisslan har en liten vän. Eller hade en liten vän, ty den lilla vännen växte upp och blev lång som en solrosstjälk, som nu sträcker sig upp, upp, upp, mot solen.
När den lilla vännen, fortfarande var liten, hittade han en silverstjärna, på en asfalterad väg, där människor skyndade mot sina inbillade eller verkliga mål. De hade ilat och ilat och missat att se glittret på marken. Den lilla vännen hade aldrig bråttom. han böjde sig ner, tog upp stjärnan i sin hand och sa: "Titta ! Den har ramlat ner från himlen, till dig !"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Grattis till bloggen vännen! Och så otroligt vackert skrivet! jag är stolt över att få lägga till denna blogg i min länklista!!
*kramar om*
Äntligen en blogg, grattis vännen! Måste dessutom säga att det här var otroligt vackert och poetiskt skrivet.
kram Annika
Och hur goa är inte ni då ! Underbara människor !
Japp äntligen, jag har väntat på detta.
Skojskojskojs.
kramis
Sitter här och ler ...
Det är alltid nyttigt med sådan här eftertanke, och jag är så glad att vara din vän.
/Carina
Men vilka underbara ord, meningar och tankar.
Jag gråter av att läsa dessa underbara sanningar.
Så vackert och uppmuntrande skrivet.
Du är en konstnär jag vill höra mycket mera av dig och dina funderingar.
Skriv en bok eller diktsammling.
Kram rörd Marie-Louise
Skicka en kommentar